Fästing, Look-alikes och facebook
Vaknade upp i morse och uppträckte att jag hade fått en fästing på benet!? inte tillräckligt stor för att ha suttit speciellt länge... verkar som om jag fått den när jag sov :P
Slår upp på Lexin (online-uppslagsverk) vad fästing heter på engelska (tick) och åker ner till receptionen....
Kvinnan i receptionen ler mot mig när jag närmar mig, men när jag säger att jag skulle vilja ha pincett och antidisinfektionsmedel för att jag har en fästing på benet faller mungiporna och hon börjar prata om att jag borde åka till sjukhuset och grejjer. Jag säger då vänligt att det har jag inte tid med, men om hon bara ger mig en pincett och lite disinfektionsmedel så ordnar det sig.
Hon ser oroat på mig och vänder sig till sin kollega och börjar babbla en massa på hollänska. Hennes kollega ber mig visa henne fästingen. Jag svarar att:
- Tyvärr är jag inte så vig.
Nu tittar alla i lobbyn på oss (3-4 personer + personal). Jag har just sagt till receptionisten att jag inte var vig :D
Den första receptionisten står och gräver i en första förbands-låda, medans den andra går runt receptionsdisken för att bättre kunna titta på min fästing (jag har nu kavlat upp byxbenet så att alla kan se mina tjusiga vader). Hon konstaterar att: -Ja, det är en fästing.
En tredje person blir inblandad och springer iväg till sitt rum för att leta efter en fästingborttagare (han hittade ingen). Nu är hela receptionen och alla i loggyn involverade i karusellen. Jag kollar på klockan och inser att nu börjar få väldig bråttom... efter ungefär 30 min har jag fått min pincett och disinfektionsmedel och återvänder till mitt rum.
Summering: fästingen gick bort och i skrivande stund har det inte blivit värre, så jag tar det som ett gott tecken.
Lite snabbspolning >>
Jag kliver in genom entrén till IDS Scheer Holland och tanken slår mig att: - Shit, va mycket större det är än vårat kontor...
Jag blir vidarebefodrad en våning upp där Menno väntar på att ta emot alla dom som sålt sin själ till IDS CS EMEA ;)
Menno visar sig vara en kopia av Anders Enqvist! (mammas kusins man) om man skulle dra av typ 25 år. Han erbjuder mig en guidad tur och det slutar med att vi hamnar i ett kontor där en banderoll klär ena kortväggen...
"ARIS Advanced Solutions"
Jag har hamnat i CSs kontor. Ett rum som är ungefär 3ggr så stort som det rum Jens och Rudh nu för tiden delar på.
Fler och fler droppar in och det är dags för lunch (lite lekiskänsla när dom serverar smörgåsar och mjölk). Eftermiddagen bestod av presentationer och välkomsthälsande.
Middagskriterierna var simpla : öl och storbildstv (alt projektor) som visar fotbollsmatchen mellan Tyskland (Heiko är tysk) och Turkiet! :)
Allt i Haag stänger klockan ett. Det fick vi lära oss den hårda vägen efter det att jag, Jan (czech), Romain (fransk) och Bruno (fransk) efter middagen bestämde oss för att, istället för att återvända till hotellet, hitta ett nytt ställe och dricka öl på. Efter att dragit runt en stund hamnar vi på stället bredvid resturangen vi ätit middag på :P
Vi hittar ett bord och en bartender som är villig att servera oss öl. 1.5 euro vill han ha per öl. Jag tycker det är är skitbilligt, medans Jan (czech) tycker att det är ockerpris att ta motsvarande 42 czeckiska kronor för en öl. (notering: i Czeckien kostar en ganska billig öl 16 cz. kr. :) Bartendern ställer fram vad som måste vara världhistoriens minsta öl. Ett 25 cl glas!
Fortfarande lite förvånade över ölen dricker vi upp dom (och några till) och bestämmer oss för att prova lyckan på ett annat ställe. Klockan är nu ca 12:40.
Nu är stan stendöd.. Vad har hänt med allt folk?
Till slut hittar vi en gränd där det står en hel hög med folk utanför ett öppet ställe. Här kan vi komma in och fortsätta.. öhhm... disskutera ARIS ;) Nehedå, dörrvakten stoppar oss med en kommentar: "no foreginers". Vaddå inga utlänningar?!
Vi (jag) börjar prata med folket som står utanför och tydligen inte heller får komma in. Det visar sig att någon av dom fyller år (vet inte hur mycket men iaf). Förbi springer några personer med Tyska flaggor som mantlar.
Visar sig att ingen av dom är Tyskar, dom vill bara ha anledningar att festa :) Jag hittar hon som fyller år och IDS stämmer upp i ett ljudligt "Happy Birthday" :D När det visar sig att hon och hennes kompisar är fransyskor (eller iaf pratar franska) börjar Romain och Bruno snacka i 100 km/h på franska. Tjejjen tycker att det är kul att hitta landsmän. Jag och Jan tittar på varann och jag ser att han tänker på samma sak som jag.
- Stört ohövligt av Romain och Bruno att prata franska när varken jag eller Jan fattar ett skit.
Jag ber dom prata engelska istället, men dom verkar vara helt inne i franskan och reagerar inte. Jag frågar vid senare tillfälle Bruno varför dom inte kan prata engelska istället och han svarar:
- För att det är lättare för oss att prata franska.
Nu blir jag sur... jag ser för mitt inre min knytnäve träffa Brunos käke så att han spottar ut några tänder..
Jag håller mig till att snacka med Jan istället...
Efter att irrat runt ungeför en kvart på stan hittar vi en ställe stort som en skokartong intryckt i en vägg. Jag och Jan går direkt till baren och beställer öl :)
När jag står och håller min fjoll-lilla öl (25 cl) ser jag en "local" få en öl som är tre gånger så stor som min!?
Nu kommer Romain och Bruno tillsammans med fransyskorna till oss (fortfarande pratandes franska). Romain och Bruno vänder sig och pratar med oss (för första gången på dom senaste 30 minuterna). Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till hotellet. På väg ut letar jag upp födelsedagsbarnet och vi börjar prata en stund. Det kommer fram på något sätt (kommer inte riktigt ihåg hur) att jag är svensk och hon blir helt till sig.. varför blir alla så till sig över Stockholm? (även hela CS Holland ville till Stockholm).
Mellan mig och vad-hon-nu-hette (översatt):
hon: - Åhh, va roligt. Jag skulle åkt till Stockholm förra veckan med min kompis blev sjuk och jag fick inte åka själv pga min överbeskyddande pojkvän.
hon: - Har du Facebook?
jag - joo, använder det inte så aktivt.
hon: här, ta mitt kort så att du lägga till mig på Facebook så att vi kan hålla kontakten.
*konversation glömd*
*konversation glömd*
Efter runt tio kindpussar försvinner hon bort till sina kompisar och jag springer ikapp Jan, Romain och Bruno. Romain är helt i extas över hur bra stället var... (enligt mig: stället var ok, men så bra... nej).
Jag säger till Jan (utan att fransmännen hör):
- Trots allt franskpratande var det bara jag som fick ett telefonnummer :D
Vi garvar båda två, inte så mycket över att jag fått födelsedagstjejjens kort bara genom att vara svensk, utan åt att dom andra la ner tio gånger mer energi på att smöra in sig hos henne medans jag och Jan pimplade öl.
Väl tillbaka på hotellet var det dags för mig att göra klart min Power-Point presentation inför morgondagen. Vid fyra stupar jag i säng...
Slår upp på Lexin (online-uppslagsverk) vad fästing heter på engelska (tick) och åker ner till receptionen....
Kvinnan i receptionen ler mot mig när jag närmar mig, men när jag säger att jag skulle vilja ha pincett och antidisinfektionsmedel för att jag har en fästing på benet faller mungiporna och hon börjar prata om att jag borde åka till sjukhuset och grejjer. Jag säger då vänligt att det har jag inte tid med, men om hon bara ger mig en pincett och lite disinfektionsmedel så ordnar det sig.
Hon ser oroat på mig och vänder sig till sin kollega och börjar babbla en massa på hollänska. Hennes kollega ber mig visa henne fästingen. Jag svarar att:
- Tyvärr är jag inte så vig.
Nu tittar alla i lobbyn på oss (3-4 personer + personal). Jag har just sagt till receptionisten att jag inte var vig :D
Den första receptionisten står och gräver i en första förbands-låda, medans den andra går runt receptionsdisken för att bättre kunna titta på min fästing (jag har nu kavlat upp byxbenet så att alla kan se mina tjusiga vader). Hon konstaterar att: -Ja, det är en fästing.
En tredje person blir inblandad och springer iväg till sitt rum för att leta efter en fästingborttagare (han hittade ingen). Nu är hela receptionen och alla i loggyn involverade i karusellen. Jag kollar på klockan och inser att nu börjar få väldig bråttom... efter ungefär 30 min har jag fått min pincett och disinfektionsmedel och återvänder till mitt rum.
Summering: fästingen gick bort och i skrivande stund har det inte blivit värre, så jag tar det som ett gott tecken.
Lite snabbspolning >>
Jag kliver in genom entrén till IDS Scheer Holland och tanken slår mig att: - Shit, va mycket större det är än vårat kontor...
Jag blir vidarebefodrad en våning upp där Menno väntar på att ta emot alla dom som sålt sin själ till IDS CS EMEA ;)
Menno visar sig vara en kopia av Anders Enqvist! (mammas kusins man) om man skulle dra av typ 25 år. Han erbjuder mig en guidad tur och det slutar med att vi hamnar i ett kontor där en banderoll klär ena kortväggen...
"ARIS Advanced Solutions"
Jag har hamnat i CSs kontor. Ett rum som är ungefär 3ggr så stort som det rum Jens och Rudh nu för tiden delar på.
Fler och fler droppar in och det är dags för lunch (lite lekiskänsla när dom serverar smörgåsar och mjölk). Eftermiddagen bestod av presentationer och välkomsthälsande.
Middagskriterierna var simpla : öl och storbildstv (alt projektor) som visar fotbollsmatchen mellan Tyskland (Heiko är tysk) och Turkiet! :)
Allt i Haag stänger klockan ett. Det fick vi lära oss den hårda vägen efter det att jag, Jan (czech), Romain (fransk) och Bruno (fransk) efter middagen bestämde oss för att, istället för att återvända till hotellet, hitta ett nytt ställe och dricka öl på. Efter att dragit runt en stund hamnar vi på stället bredvid resturangen vi ätit middag på :P
Vi hittar ett bord och en bartender som är villig att servera oss öl. 1.5 euro vill han ha per öl. Jag tycker det är är skitbilligt, medans Jan (czech) tycker att det är ockerpris att ta motsvarande 42 czeckiska kronor för en öl. (notering: i Czeckien kostar en ganska billig öl 16 cz. kr. :) Bartendern ställer fram vad som måste vara världhistoriens minsta öl. Ett 25 cl glas!
Fortfarande lite förvånade över ölen dricker vi upp dom (och några till) och bestämmer oss för att prova lyckan på ett annat ställe. Klockan är nu ca 12:40.
Nu är stan stendöd.. Vad har hänt med allt folk?
Till slut hittar vi en gränd där det står en hel hög med folk utanför ett öppet ställe. Här kan vi komma in och fortsätta.. öhhm... disskutera ARIS ;) Nehedå, dörrvakten stoppar oss med en kommentar: "no foreginers". Vaddå inga utlänningar?!
Vi (jag) börjar prata med folket som står utanför och tydligen inte heller får komma in. Det visar sig att någon av dom fyller år (vet inte hur mycket men iaf). Förbi springer några personer med Tyska flaggor som mantlar.
Visar sig att ingen av dom är Tyskar, dom vill bara ha anledningar att festa :) Jag hittar hon som fyller år och IDS stämmer upp i ett ljudligt "Happy Birthday" :D När det visar sig att hon och hennes kompisar är fransyskor (eller iaf pratar franska) börjar Romain och Bruno snacka i 100 km/h på franska. Tjejjen tycker att det är kul att hitta landsmän. Jag och Jan tittar på varann och jag ser att han tänker på samma sak som jag.
- Stört ohövligt av Romain och Bruno att prata franska när varken jag eller Jan fattar ett skit.
Jag ber dom prata engelska istället, men dom verkar vara helt inne i franskan och reagerar inte. Jag frågar vid senare tillfälle Bruno varför dom inte kan prata engelska istället och han svarar:
- För att det är lättare för oss att prata franska.
Nu blir jag sur... jag ser för mitt inre min knytnäve träffa Brunos käke så att han spottar ut några tänder..
Jag håller mig till att snacka med Jan istället...
Efter att irrat runt ungeför en kvart på stan hittar vi en ställe stort som en skokartong intryckt i en vägg. Jag och Jan går direkt till baren och beställer öl :)
När jag står och håller min fjoll-lilla öl (25 cl) ser jag en "local" få en öl som är tre gånger så stor som min!?
Nu kommer Romain och Bruno tillsammans med fransyskorna till oss (fortfarande pratandes franska). Romain och Bruno vänder sig och pratar med oss (för första gången på dom senaste 30 minuterna). Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till hotellet. På väg ut letar jag upp födelsedagsbarnet och vi börjar prata en stund. Det kommer fram på något sätt (kommer inte riktigt ihåg hur) att jag är svensk och hon blir helt till sig.. varför blir alla så till sig över Stockholm? (även hela CS Holland ville till Stockholm).
Mellan mig och vad-hon-nu-hette (översatt):
hon: - Åhh, va roligt. Jag skulle åkt till Stockholm förra veckan med min kompis blev sjuk och jag fick inte åka själv pga min överbeskyddande pojkvän.
hon: - Har du Facebook?
jag - joo, använder det inte så aktivt.
hon: här, ta mitt kort så att du lägga till mig på Facebook så att vi kan hålla kontakten.
*konversation glömd*
*konversation glömd*
Efter runt tio kindpussar försvinner hon bort till sina kompisar och jag springer ikapp Jan, Romain och Bruno. Romain är helt i extas över hur bra stället var... (enligt mig: stället var ok, men så bra... nej).
Jag säger till Jan (utan att fransmännen hör):
- Trots allt franskpratande var det bara jag som fick ett telefonnummer :D
Vi garvar båda två, inte så mycket över att jag fått födelsedagstjejjens kort bara genom att vara svensk, utan åt att dom andra la ner tio gånger mer energi på att smöra in sig hos henne medans jag och Jan pimplade öl.
Väl tillbaka på hotellet var det dags för mig att göra klart min Power-Point presentation inför morgondagen. Vid fyra stupar jag i säng...
Om att vara i tid, träffa skådespelerskor, åka tåg och äta pannankoeker
Efter noga övervägande och konsulterande i samråd med mig själv har jag kommit fram till att det är lika bra att vara ute i stista minuten till flyget. Visst, visst, man får väl ta lite ute-i-sista-minuten-panik, trasslande self-service automater och 45-minutersresor på Arlanda Express. För är man ute i sista minuten slipper man köa.
Köa till check-in / baggage drop, köa till säkerhetskontrollen, köa till Cafeterian (är man ute i sista minuten hinner man ändå inte med fika, därav slipper man denna kö), köa till boardingen, köa till att få lägga upp sitt handbagage, köa till att få sitta ner..
Istället kommer man sladdande i sista minuten till check-in och frågar kvinnan bakom disken varför det inte är någon kö varpå hon svarar att det bara är jag och två till som inte checkat in än (Resan till Wien). Sen tränger sig framför säkerhetskön genom att gestikulera "brottom" till en dussin franska turister (Resa till Saarbrücken). Efter att ha sprungit så man tror man ska dö till gaten för att man missuppfattat vägbeskrivningen man just fått av en dansk (kommer inte ihåg vilken av mina danmarksresor) är man så trött så man skiter i om man får köa mer...
sista minuten > vara ute i tid.
Iaf, tillbaka till dagens händelser... Vi snabbspolar lite, närmare bestämt till när jag kliver av planet i Amsterdam. Sex, lagliga droger, billig sprit och hav av cyklar. (notering: Varför åkte jag vidare till Haag? ;)
Monitorerna i ankomsthallen säger att tåget till "Den Haag Centraal" (dit jag ska ;) avgår om 4 minuter. Jag ser mig omkring och hittar info-disken. Bakom den sitter den mest monotona man jag mött i hela mitt liv. Oavsett vad jag säger med orden "Den Haan" i säger han: -Train to Den Haag Centraal. Platform 5. 17:50. Tickets over there (utan att peka).
-Mest synd för honom tänker jag och föreställer mig hans lika monotona fru och deras fyra monotona barn sägandes i kör: - Train to Den Haag Centraal. Platform 5. 17:50. Tickets over there.
Ser biljettautomaterna och rusar dit. Hmm... allt är på hollänska och det är bara bilder på turistbåtar... och nu börjar det bli riiiktigt brottom. Hittar en liten engelsk flagga nere i ena hörnet och lyckas efter några försök med olika kreditkort på olika ledder fixa en biljett som kan ta mig till Deen Haag Centraal!
Aja, perong fem var det iaf. Väl nere på platformen står där jag och två till... var är alla andra som ska till Den Haag Centraal? Hade den monotona gubben fel iaf? Han lät så säker. Går fram till första bästa och frågar (översatt):
- Hej,
Tjejjen, klädd i vad som ser ut att vara en svartvit Alice i Underlandet klänning, med rött hår och klargröna ögon vänder sig om och säger:
- Ska vi gå och hångla?
Det var nästan sant. Det var iaf vad jag ville. Vad jag egentligen sa var:
- Är det här verkligen rätt perong? Jag ska åka till Den Haag Central?
Hon svarar:
- Visst är det det. Jag ska också dit.
*Tillfällig tystnad*
- Varifrån kommer du? frågar hon.
- Stockholm, svarar jag smått konfunderad och avbruten i mina hångla-tankar.
Vi pratar lite och det visar sig att hon kommer från Irland och ska hem till Haag. Sen blir hon knäpptyst. Det blir en såndär obekväm tystnad som man kan säga vad som helst för att slippa ur. Jag försöker säga någon klyftig konversationsstartare, men hon bara svarar kort och mumlandes. Vad hände?
Senare på tåget börjar någon prata hollänska med mig (jag och min packning står tvärsemot henne och hennes packning). Denna någon undrar vart han ska av och jag ber Alice i Underlandet om hjälp (eftersom det enda jag kan på hollänska är "hjulp" som betyder "hjälp"). Kanske detta kunde hjälpa, men nehedå.. nu börjar jag bli irriterad.
Börjar fundera om det beror på min T-shirt (NPA) eller mitt hår eller kanske på min uniformkavaj/jacka? Inser snabbt att T-shirten kan det inte vara för: Vem vill inte ha en sån? Håret ser perfa ut och uniformkavaj/jackan sitter som gjuten. Tänker att detta är nog den mest störda 30-minuterstågresa någonsin.
När dom säger "Den Haag Centraal" i högtalaren tittar hon plötsligt på mig och säger:
- Ska du träffa vänner i Haag?
Va? Nu? När vi precis ska kliva av börjar hon prata med mig igen?
Jag drar snabbversionen om att tyvärr är så inte fallet och jag är här med jobbet. Undviker noga ordet programmerare ;) Vi pratar på lite om vad hon tycker om Haag osv. (Tyldigen en ganska tråkig stad) Visar sig att hon är film- och teaterskådespelerska. Det förklarar klädstilen ;)
Efter ungefär fem minuter (från det att mannen i högtalaren sa: -Den Haag Centraal tills vi når slutet av perongen) skiljs vi åt, med nått i stil med:
- Var hittar jag taxi? Den hittar du där, Ha det bra, lycka till bla, bla, bla....
Konfunderad, men fortfarande i hångeltankar börjar jag leta efter taxi....
Historien om pannenkakoerna får vänta...
Köa till check-in / baggage drop, köa till säkerhetskontrollen, köa till Cafeterian (är man ute i sista minuten hinner man ändå inte med fika, därav slipper man denna kö), köa till boardingen, köa till att få lägga upp sitt handbagage, köa till att få sitta ner..
Istället kommer man sladdande i sista minuten till check-in och frågar kvinnan bakom disken varför det inte är någon kö varpå hon svarar att det bara är jag och två till som inte checkat in än (Resan till Wien). Sen tränger sig framför säkerhetskön genom att gestikulera "brottom" till en dussin franska turister (Resa till Saarbrücken). Efter att ha sprungit så man tror man ska dö till gaten för att man missuppfattat vägbeskrivningen man just fått av en dansk (kommer inte ihåg vilken av mina danmarksresor) är man så trött så man skiter i om man får köa mer...
sista minuten > vara ute i tid.
Iaf, tillbaka till dagens händelser... Vi snabbspolar lite, närmare bestämt till när jag kliver av planet i Amsterdam. Sex, lagliga droger, billig sprit och hav av cyklar. (notering: Varför åkte jag vidare till Haag? ;)
Monitorerna i ankomsthallen säger att tåget till "Den Haag Centraal" (dit jag ska ;) avgår om 4 minuter. Jag ser mig omkring och hittar info-disken. Bakom den sitter den mest monotona man jag mött i hela mitt liv. Oavsett vad jag säger med orden "Den Haan" i säger han: -Train to Den Haag Centraal. Platform 5. 17:50. Tickets over there (utan att peka).
-Mest synd för honom tänker jag och föreställer mig hans lika monotona fru och deras fyra monotona barn sägandes i kör: - Train to Den Haag Centraal. Platform 5. 17:50. Tickets over there.
Ser biljettautomaterna och rusar dit. Hmm... allt är på hollänska och det är bara bilder på turistbåtar... och nu börjar det bli riiiktigt brottom. Hittar en liten engelsk flagga nere i ena hörnet och lyckas efter några försök med olika kreditkort på olika ledder fixa en biljett som kan ta mig till Deen Haag Centraal!
Aja, perong fem var det iaf. Väl nere på platformen står där jag och två till... var är alla andra som ska till Den Haag Centraal? Hade den monotona gubben fel iaf? Han lät så säker. Går fram till första bästa och frågar (översatt):
- Hej,
Tjejjen, klädd i vad som ser ut att vara en svartvit Alice i Underlandet klänning, med rött hår och klargröna ögon vänder sig om och säger:
- Ska vi gå och hångla?
Det var nästan sant. Det var iaf vad jag ville. Vad jag egentligen sa var:
- Är det här verkligen rätt perong? Jag ska åka till Den Haag Central?
Hon svarar:
- Visst är det det. Jag ska också dit.
*Tillfällig tystnad*
- Varifrån kommer du? frågar hon.
- Stockholm, svarar jag smått konfunderad och avbruten i mina hångla-tankar.
Vi pratar lite och det visar sig att hon kommer från Irland och ska hem till Haag. Sen blir hon knäpptyst. Det blir en såndär obekväm tystnad som man kan säga vad som helst för att slippa ur. Jag försöker säga någon klyftig konversationsstartare, men hon bara svarar kort och mumlandes. Vad hände?
Senare på tåget börjar någon prata hollänska med mig (jag och min packning står tvärsemot henne och hennes packning). Denna någon undrar vart han ska av och jag ber Alice i Underlandet om hjälp (eftersom det enda jag kan på hollänska är "hjulp" som betyder "hjälp"). Kanske detta kunde hjälpa, men nehedå.. nu börjar jag bli irriterad.
Börjar fundera om det beror på min T-shirt (NPA) eller mitt hår eller kanske på min uniformkavaj/jacka? Inser snabbt att T-shirten kan det inte vara för: Vem vill inte ha en sån? Håret ser perfa ut och uniformkavaj/jackan sitter som gjuten. Tänker att detta är nog den mest störda 30-minuterstågresa någonsin.
När dom säger "Den Haag Centraal" i högtalaren tittar hon plötsligt på mig och säger:
- Ska du träffa vänner i Haag?
Va? Nu? När vi precis ska kliva av börjar hon prata med mig igen?
Jag drar snabbversionen om att tyvärr är så inte fallet och jag är här med jobbet. Undviker noga ordet programmerare ;) Vi pratar på lite om vad hon tycker om Haag osv. (Tyldigen en ganska tråkig stad) Visar sig att hon är film- och teaterskådespelerska. Det förklarar klädstilen ;)
Efter ungefär fem minuter (från det att mannen i högtalaren sa: -Den Haag Centraal tills vi når slutet av perongen) skiljs vi åt, med nått i stil med:
- Var hittar jag taxi? Den hittar du där, Ha det bra, lycka till bla, bla, bla....
Konfunderad, men fortfarande i hångeltankar börjar jag leta efter taxi....
Historien om pannenkakoerna får vänta...
Hertlische Vilkommen eller nått i den stilen!
Jag har många gånger sen jag startade på mitt nuvarande jobb (IDS Scheer) tänkt att jag skulle dokumentera de upplevelser, missöden, snedsteg och erfarenheter jag samlat på mig under mina resor i jobbet.
Alltid händer det något. Helt sanslöst...
Som gången jag missade planet i Frankfurt Haan och fick spendera natten i flygplatsens resturang sovandes på en läckande luftmadrass jag fått låna av en finska efter det att vi suttit uppe halva natten och kollat på skräckfilm.
Eller som den gången jag var i Danmark på Maersk och fick rum på det sunkigaste hotellet i mannaminne och där middagarna bestod av Maersk-kakor, (iof bästa kakburkarna någonsin), varm choklad och danska wienergum.
Mycket har hänt och tyvärr börjar jag glömma det mesta, därav bloggen!
Alltid händer det något. Helt sanslöst...
Som gången jag missade planet i Frankfurt Haan och fick spendera natten i flygplatsens resturang sovandes på en läckande luftmadrass jag fått låna av en finska efter det att vi suttit uppe halva natten och kollat på skräckfilm.
Eller som den gången jag var i Danmark på Maersk och fick rum på det sunkigaste hotellet i mannaminne och där middagarna bestod av Maersk-kakor, (iof bästa kakburkarna någonsin), varm choklad och danska wienergum.
Mycket har hänt och tyvärr börjar jag glömma det mesta, därav bloggen!
